Journalister och andra professionella språkbrukare

Är det bara jag eller finns det andra som retar sig på hur svenska språket tunnas ut? Och det är ju inte bara själva språket utan det gäller ju även innehållet.

Förr tyckte jag att dagstidningarna var ett ganska säkert sätt att inhämta kunskap. Nu hittar man såväl sakfel som språkfel på snart sagt varje sida! Inte ens Göteborgs-Posten, som jag läst så länge jag kan minnas, känns som samma trygga källa till information och kunskap som den gjort tidigare. Med dagens teknik så har man så många hjälpmedel och ändå blir det fler och fler fel. I brevlådan hittar jag med jämna mellanrum publikationen Tidningen Hisingen från Direktpress. Där verkar de inte ha råd med riktiga journalister. Det verkar bara vara praktikanter som skriver där numer. Ett praktexempel är att den nya farsoten med var som blir vart även fått fäste inom journalistiken. I ett nummer så listades ett antal platser och i alla beskrivningarna kunde man läsa: Vart hittar du xxx? Förr kunde man säga till barnen: Läs tidningen så lär du dig språk. Det är tveksamt nu.

En annan ska som stör mig är alla i radio och TV som förmodligen försöker att sätta sin personliga prägel på sina inslag genom att betona ord och stavelser  på helt obegripliga sätt. För att inte tala om alla dessa utfyllnadsljud som en föreläsare jag hade en gång kallade för ”ödemarkare”. Det är många öhhh, ehhh och andra ljud. Och, kanske i ett försök att inte drabbas av dessa ödemarkare, så drar man ut på sista stavelsen på orden istället: Prinsesstårtan blir prinsesstårtannnää och kartan blir kartannnää.

Även om jag inte är felfri i mitt språkbruk så känner jag att det är dags att värna om språket så att det finns några kvar som kan utbilda kommande generationer i riktig svenska. Jag önskar att åtminstone seriösa medier skulle kunna stå som en garant för att vi inte skall inte tappa bort vårt språk totalt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *