En sådan tråkig händelse det blev den 23 november 2011, på ert kontor vid Gullmarsplan.
Först bara en kort liten historik:
1955 fick jag i 1:a klass en sparbössa i färgad plast och en bankbok med 1 kr redan insatt. När ”bössan” var full, gick man till ”Banken” som hade nyckel till bössan och pengar sattes in på sparbanks-boken. Detta var banken för småsparare och de vanliga människorna. Därefter har denna bank hjälpt mig att finansiera både radhusköp som flera bilköp. Men så en dag hösten 1996 ville man inte vara min bank längre.
Jag hade kommit till en punkt i livet då jag blev tvungen att köpa en bostad. JM byggde bostäder vid Gullmarsplan och ”Banken” kunde inte stödja mig som enskild låntagare i att kunna köpa en lägenhet i det projektet, eftersom man som bank hade tackat nej till att stödja JM Bygg med deras finansiering av projektet. Sedan dess har SEB varit min Bank, med undantag av en bankbox som jag skaffade mig, troligen 890123. Efter det att jag och min bankbox flyttades från Bandhagen (läs: Rågsved/Högdalen) 1997, så har boxen varit tom och jag för lat att säga upp den. Men i går 2012-11-23 beslutade jag mig för att göra så.
Händelsen:
På bankkontoret strax efter lunch får jag efter en kort väntetid tala med en tjänsteman och jag beskriver mitt ärende. När vi kommer till punkten återlämnande av nyckel inser vi båda att det ska vara två nycklar och jag har bara en med mig. Detta skulle medföra att jag drabbas av en kostnad på 500 kr, vilket jag tycker är onödigt dyrt. Jag tror jag vet var den andra nyckeln är och ber att få återkomma efter att gått hem och sökt den försvunna nyckeln.
Jag finner den saknade nyckel, men det är något konstigt med nyckeln. Den är inte den samma som den andra. Och jag som bara har haft en bankbox i hela mitt liv. Kan det ha haft med att man flyttade min box från det nerlagda kontoret i Högdalen till nytt kontor vid Gullmarsplan?
Efter en ny relativ kort väntan får jag så tala med en ny tjänsteman med namnet Felix Karlsson. Jag ber att få se mina kvitteringar av nycklar och det stämmer att jag kvitterat två nycklar. Men jag kan bara lämna en av dessa och tvingas acceptera avgiften på 500 kr. Men nu börjar krånglet. Man tar inte emot kontanter och jag har, som beskrivits, inget konto i denna bank. Felix säger att det kan han ordna med en telefonöverföring från SEB vi Globen. Efter ett antal samtal visar sig möjligheten till den lösningen inte genomförbar. Felix ber nu i stället att jag ska gå till min bank vid Globen och göra en överföring själv.
Nu har således Swedbanks problem blivit mitt problem. Jag säger tydligt ifrån att jag inte accepterar att vara en ”springpojke” åt Swedbank och att man i stället får fakturera mig beloppet. Felix säger att han inte kan det och jag uppmanar honom att då ta reda på hur man gör. Efter lite ny väntan så återkommer Felix med trotjänaren Agneta Ericsson, som säger att man inte kan avsluta avtalet för att jag inte kan betala (?) avgiften. En kvinna bland väntande kunder kommer fram till mig under väntetiden och säger att hon uppskattar mitt mod att säga ifrån och sätta gräns för banken möjlighet till dumma handlingar och är allmänt irriterad på avgifter och obefintlig service.
Man frågar mig nu efter ett SEB konto, vilket jag inte har kunskap om på stående fot. Man frågar om jag har mitt ”digipass” från SEB på mig (?) vilket jag självklart inte har. Man frågar mig om jag har teletjänst kopplad, vilket jag minns att jag hade innan jag blev hel internet-kund. Men att det borde krävas en kod för att komma åt uppgifter om mina kontonummer etc. Vilket man håller med mig om.
Man envisas nu att inte vilja fortsätta avslutet av mitt bankfacksavtal och kan inte komma på en enda idé om hur man ska kunna hjälpa mig. För att lösa detta kräver man att jag går hem och tar reda på mitt kontonummer i SEB. Jag försöker med förslaget betalkort Men man har ingen kortläsare (?) Jag påminner flera gånger om att man klarar att fakturera årskostnaden för bankfacket i över 20 år, men kan inte utfärda en faktura till. Jag har, i denna upprörda situation, ingen tanke på hur man gjorde förr med manuella s.k. ”slippar” av smörpapper som man drog kortet över eller att man skrev av uppgifterna på dessa smörpapper.
Jag tvingas således att åter gå hem och sedan återvända med mitt kontonummer, nu är klockan efter 15:00 och mitt bankärende börjar kännas utdraget. Jag har en hämtning vid skolan kl 16:00, men det ska nog ordna sig. Jag blir insläppt och Felix klarar med viss möda att avsluta vårt avtal. Proceduren tar 30 minuter och han passar på att kalla en bokföringsorder för kvitto, han har klarat av att behålla sitt lugn, men jag kan se att han inte känner sig stolt över att vara en av bankens anställda och tvingar representera dumheten, som inte är färdigtänkt. (”Det kontantlösa bankkontoret”)
När vi kommer till betalningen, ber jag åter igen om att få se avtalet och vad som sägs om kostnad. Där står mycket riktigt att jag ska ersätta den kostnad som uppstår vid förkommen nyckel, men Felix vet inte vad denna kostnad är, bara att ersättningen är 500:- Man borde få se ett kvitto från en låssmed på en sådan typisk kostnad.
Arg, sur och kränkt sätter jag mig senare på kvällen vid min dator och tänker avreagera mig på något vis. Hittar en Facebook-sida där det ser ut som om Swedbank vill ha en kunddialog. Där beskriver jag mitt ärende :
”Fick i dag en väldigt tråkig erfarenhet av Swedbank kontoret vid Gullmarsplan… Dom lurade av mig 450 kr och fick mig att springa mellan kontoret och min bostad två ggr. Varför? Dom hanterar inte kontanter och kan inte utfärda en faktura. Fy!!! Vem kan jag vända mig till och framföra min klagan och synpunkt?”
Swedbank svara vänligt och snabbt : ”Hej! Jätte synd om du känner dig lurad. Kan dock inte bemöta det på ett bra sätt då jag inte vet bakgrunden och varför denna kostnad togs ut. Rekommenderar dig att först vända dig till ansvarig på kontoret och framföra ärendet. Det kan vara något som vi kan ha nytta av i framtiden. Känner du dig inte nöjd med bemötandet där så har vi kundombudsmän som gärna tar del av dina synpunkter. Vi uppmuntrar att våra kunder framför sina åsikter. /Tobias”
Jag frågar hur jag når denna person och får ett svar, sedan raderas min fråga. (?) ”Hej igen! Du är välkommen att kontakta kundombudsmannen på: kundombudsmannen@swedbank.se. Önskar dig en trevlig kväll. /Tobias”
Detta tänker jag göra och skrollar vidare ner på denna banksida och finner flera frågor och funderingar runt bankens olika beteenden, funktioner och tjänster. Jag lägger till min kommentar som är en rekommendation att göra som jag gjorde redan 1996. ”Byt bank! Denna kommentar lägger jag in vid alla relevant synpunkter från besökare som varit inne under veckan. Men innan kvällen är slut är allt raderat och jag är nu spärrad från att kunna lämna synpunkter, Så var det med den kunddialogen.
Jag vill sedan veta hur man ser på detta från en kundombudsman, innan jag fundera på hur jag kan sprida min erfarenhet vidare till vänner och bekanta.
Resultatet:
Det tog en halv dag efter att jag mejlat ovanstående fråga, så ringer kundombudsmannen och ber väldigt mycket om ursäkt och beklagar det inträffade. Man vill genast också betala till baka mina betalade 500 kr. Man förklara att detta är ingen händelse som man är stolt över och kan inte begripa den fantasilöshet som Gullmarskontoret uppvisade.
Nu behöver banker få veta att i en tid med blixtsnabb kommunikation genom alla sociala medier kan varumärken väldigt snabbt bli skadade och man kan tappa kunder. En bidragande orsak till bankens snabba agerande kan ha varit att Marie twittrade om min utspärrning och att någon på Dagen Eko hörde av sig till henne och frågade vad som hänt.
